jag och erica stod väldigt nära när vi va yngre, vi tältade, jagade hennes förrymda kaniner, vi simmade och pratade pojkar. vi var nästan exakt lika gamla, jag fyllde den 14.1 och hon 14.2 (ett hjärtebarn) när vi kom upp i gymnasieåldern gled vi ifrån varann, men det var väldigt glada kramar de gånger vi träffades ändå. hon var en sån man kunde lita på, hon var godhjärtad och genomsnäll, vän med alla.
under hennes sjukdomstid fanns jag inte där för henne, vet inte riktigt vad som hände. ordet cancer har alltid varit väldigt laddat hos mig, orsaken till min pappas död... det kunde lika bra ha varit jag, med mina bråkande knän...
jag ångrar så mycket idag att jag inte var där. kan inte göra nåt åt det nu. bara hedra hennes minne och den underbara människa hon var.
alltid i mitt minne erica <3
jag, erica och soffe 1995
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar