mina älsklingar del2

min andra häst, spiken eller unable to speak som han heter, är en speciell liten pojke i en stor kropp!
jag skulle köpa mig en färdig montèhäst... och kom hem med spiken, då 3 år, okvalad... men han va ju fiiiin :)
många skenturer med vagnen på rakbanan, mååånga tårar, men jag gav inte upp! jag kvalade honom själv ca 1 år efter jag fått hem honom, och efter lite strulig början hände det grejer, han vann :) och igen och igen! på 40 starter har det blivit 11 vinster, 2 andraplatser och 5 tredjeplatser! 

bästa kusken, kung sölve i vagnen, styrt till 8 av spikens vinster

hemma kan han knappt gå fort under sadel alls, varken i galopp eller trav... trots det fick jag för mig att vi skulle pröva rida montè på honom, och det gick visst det också! vinst i debuten, och ytterligare en vinst har jessica ridit hem med honom :)

bästa jessica rider montèjobb på guldfuxen

men det har inte varit guld och gröna skogar, trots att det började funka så bra med honom på banan... han är en liten rädd pojke i en stor hästkropp. man ska ständigt vara med. det var jag inte julafton 2008... jag skulle ta en snabb ridtur med honom medan mamma lagade julmaten klar. hade precis saktat ner från galopp när vi möter en tjej med en liten hund i skogen, spiken blev livrädd och jag var inte beredd... spenderade den julaftonen på akuten, följt av 3 knäoperationer, kryckor av och till under 2 års tid och vetskap om att knät kommer att hålla i 10-15år innan det måste åtgärdas på nytt... det var då jag blev "sjukpensionär", utdömd från att kunna fortsätta med mitt jobb, varför jag nu pluggar vidare på sk yrkesinriktad rehabilitering

men trots det tycker jag så om den där arma hästkraken :P 2 år tog det också för mig att komma upp i sadeln igen, är dock inte lika orädd som före olyckan...

puss på kinuskinäsan!

spiken är nu 9 år, men vi kör vidare mot en ny tävlingssäsong! kanske matte också vågar sig upp i montèsadeln igen (har inte ridit lopp sedan 2007!), behöver bara tappa "några" kilon först :) vi får se!